Färglägga i olika åldrar

Barn färglägger i steg, inte efter födelsedagar. Ett barn på två år målar med hela armen, ett på nio kan skugga ett äpple så att det ser runt ut, och däremellan går varje barn i sin egen takt. Det här är stegen, och vad som hjälper i vart och ett.

Kort sagt

• Korta, tjocka vaxkritor först, färgpennor när barnet vill komma nära linjerna.
• Att måla utanför linjerna är inget fel. Små fält gör det lättare att lyckas.
• Prata om det barnet valde, inte bara om hur fint det blev.
• Sluta medan det fortfarande är roligt.

Stegen

1. Märken med hela armen

   De minsta prövar vad en vaxkrita gör, på papper och gärna på väggar och bord. Rörelsen kommer från axeln. Korta, tjocka vaxkritor är lättast att hålla. Visa var det är okej att måla, och lägg ett stort papper på bordet.

2. Färg på en sak

   Barnet börjar måla på något, en sol eller en katt, men linjerna spelar ingen roll ännu och färgerna kommer som de kommer. Måla tillsammans, och prata om färgerna ni ser när ni är ute.

3. Linjerna börjar synas

   Strecken går åt olika håll, och barnet märker var linjerna går, även om färgen inte alltid stannar innanför. Fråga vilken färg ni ska ta här, och låt barnet välja, också när det blir en lila hund. Vässade färgpennor gör det lättare att komma nära linjerna än vaxkritor.

4. Fylla ytan

   Nu fyller barnet fälten utan så många glipor, och färgerna väljs med mening. Börja med bilder där fälten är små och få, och ta större bilder när orken växer.

5. Skugga och blanda

   Äldre barn vill ofta mer: måla lätt först och mörkare där det ska vara skugga, eller låta två färger mötas och blandas. Det kommer när barnet vill, för en del tidigt och för andra mycket senare.

Hur barnet håller pennan ändras på vägen. Enligt 1177  (öppnas i ett nytt fönster utanför Pyssly) håller en del barn på tre till fyra år pennan mellan tummen och pekfingret, medan andra fortfarande tar den med hela handen. Ett grepp med tre fingrar, som de flesta vuxna har, kommer för många någon gång mellan fem och sju år. Alla barn är olika, och det är barnet som bestämmer takten.

Linjerna

Att måla utanför linjerna är inget fel, och det är inget prov. Vill barnet själv stanna innanför kan det här hjälpa:

• Färre och mindre fält, så att varje fält blir klart.
• Måla kanten av ett fält först och fyll sedan i mitten.
• Dra över linjerna runt ett fält med en tjock penna, så att gränsen syns och känns tydligare.
• Visa att vuxna också råkar måla utanför ibland, och att det går bra ändå.

Vad du säger

Säg något om det barnet gjorde och valde: "Du tog blått till hela himlen" eller "Berätta om den här". Det säger mer än "så fint", och barnet hör att du har tittat. Ovanliga färger är ett val, inte ett misstag.

Vilken bild passar?

När du gör en egen målarbild väljer du stil. För de minsta passar Klassisk, som är gjord för att vara tydlig. Action har fler detaljer, och Mönster har mandalor och slingor med många små fält, för den som vill fylla i länge. I galleriet finns färdiga bilder att skriva ut, och det är lätt att pröva en annan om den första blev för svår.

Vänsterhänta barn

Lägg pappret lite till vänster och snett åt andra hållet än för en högerhänt, så att handen kan ligga under det barnet målar och inte skymmer det. Då syns linjerna, och handen smetar inte i det som redan är målat.

Hur länge?

Små barn målar ofta bara några minuter, äldre kan sitta länge. Sluta medan det fortfarande är roligt. En halvfärdig bild kan ligga kvar till i morgon, och en ny kan alltid skrivas ut: skriv ut en målarbild.